Skribenten Marica Lassus är ledarutvecklare på LMI Finland.
Hållbar utveckling. Ett något slitet och klichéartat uttryck vid det här laget, men långt ifrån något som försvinner i första taget. Efter megatrender som globalisering och digitalisering påverkar nu ”hållbariseringen” (som den kallas i en aktuell bok) allt och alla.
Hållbar utveckling är ett brett uttryck som omfattar miljömässiga, ekonomiska och sociala dimensioner.
Ur ett ledarskapsperspektiv kan man beskriva det som att man driver en verksamhet och leder en grupp på ett sätt som gör att både ledaren och medarbetarna mår bra och samtidigt når de uppsatta målen.
Krav på ekonomiska resultat står alltså inte i konflikt med gott ledarskap av människor. Ekonomisk hållbarhet innebär att man ser till att verksamheten är konkurrenskraftig och resultatbringande. Det får i sin tur positiva effekter på omgivningen: företagarna kan försörja sig och investera mera, personalen får lön, samarbetspartners får inkomster och skatt betalas till samhället.
Krav på ekonomiska resultat står inte i konflikt med gott ledarskap.
Att driva en verksamhet så att människor trivs och mår bra på sin arbetsplats kräver att man kan leda människor, det kommer ingen chef undan idag. För att kunna förstå och leda andra på ett bra sätt krävs också självkännedom och att man kan leda sig själv. Chefen är ju den som sätter standarden för gruppen genom sitt eget beteende.
De senaste årens utveckling där stress och utbrändhet ökar och engagemanget minskar är oroväckande.
Enligt den moderna självbestämmandeteorin är tre behov avgörande för människans inre motivation: autonomi, kompetens och samhörighet. Det här behöver vi ta till oss på våra arbetsplatser.
Vi lever nu i en tid där syfte, värderingar, visioner och självförverkligande väger mycket tyngre än tidigare. Man vill göra ett meningsfullt arbete. Man vill bidra och göra gott. När man mår bra och får förtroende är man motiverad, produktiv och innovativ.
Tyvärr underskattar vi ofta eller missar helt den underliggande potentialen i medarbetarna. Cheferna tar sig inte tid att utforska möjligheterna eller utgår helt enkelt från att där inte finns någon ytterligare potential. Det sägs faktiskt att människorna är den mest underutnyttjade resursen i affärsvärlden idag.
Tyvärr underskattar vi ofta den underliggande potentialen i medarbetarna.
Så tips till chefen i nästa utvecklingsdiskussion: fråga vilka av medarbetarens förmågor och kunskaper hen inte har användning för i sin nuvarande roll. Kanske dyker det upp överraskningar som både arbetsgivare och medarbetare har glädje av.
LÄS OCKSÅ:
Marica Lassus: ”Utdaterade normer förvärrar arbetskraftsbristen”