Skribenten Karin Kainlauri är chef för landsbygdsenheten vid NTM-centralen i Österbotten.
Vi har länge vant oss vid att butikshyllorna är fulla av många olika sorters livsmedel och att allt alltid finns att tillgå; kort sagt ett överflöd av utbud. Den senaste tidens händelser i världen har dock fått oss att tänka om.
Jordbruket i Finland har redan länge lidit av bristande lönsamhet och Rysslands anfallskrig mot Ukraina har ytterligare förvärrat jordbrukarnas situation. Priset på produktionsinsatserna, såsom energi, foder och konstgödsel, har stigit mångfalt.
Vi har märkt hur viktigt det är att ha en hög självförsörjning och hur sårbart det är att vara beroende av andra länders produktionsinsatser.
Vi har alla reagerat på krisen på olika sätt. En del har passat på att fylla på sina förråd med torrskaffning och köpt vattendunkar för att åtminstone klara sig i 72 timmar. Andra har sett över sin ekonomi, minskat på bilkörningen, sökt nya energilösningar och försökt minska på utgifterna.
Som konsumenter har vi redan märkt att priserna på många livsmedel har stigit. I juli hade matpriserna stigit med 12,4 % jämfört med ifjol. Det här väcker många frågor. Kommer alla att ha råd att köpa mångsidig och inhemsk mat? Kommer vi att ändra vårt köpbeteende och våra matvanor och i så fall hur?
Det finns en risk att vi till följd av lönsamhetskrisen ser en minskning av matproduktionen och också en minskning av antalet jordbrukare. Det har redan kommit signaler från fältet om att bland annat svin- och fjäderfäproducenter är tvungna att göra ett uppehåll i produktionen, helt enkelt för att produktionen i dagsläget går med förlust.
Dessutom har produktionen i många växthus minskat till följd av de höga elpriserna, och vi kommer sannolikt att ha ett mindre utbud av inhemska växthusgrönsaker i vinter. Skördeutsikterna för spannmål ser dock goda ut, vilket är positivt.
Vad har då gjorts för att trygga vår livsmedelsproduktion? Regeringen har tidigare i år presenterat ett 300 miljoner euros försörjningsberedskapspaket. Åtgärderna i paketet kommer på kort sikt att hjälpa många jordbrukare, men tyvärr inte alla.
Avgörande på lång sikt är ändå att jordbrukarna måste få mer betalt för sina produkter, och för att få till stånd en ändring måste jordbrukarnas ställning på marknaden stärkas.
Jordbrukarna måste få mer betalt för sina produkter.
Livsmedelsmarknadsombudsmannen har nyligen gett två rekommendationer för att lindra kostnadskrisen och förbättra lönsamheten inom livsmedelskedjan. Enligt den ena rekommendationen borde ett tydligt prisjusteringsvillkor fogas till alla långfristiga leveransavtal i livsmedelskedjan. Enligt den andra rekommendationen borde man utveckla samarbetet mellan aktörerna i kedjan och i större utsträckning använda sig av forskningsrön och marknadsdata.
Positivt är att jordbrukarna på vårt område blickar framåt och försöker anpassa verksamheten till den förändrade situationen. Det här märks främst av att allt fler investerar i förnybar energi. Speciellt antalet ansökningar gällande investeringsstöd för solpaneler har ökat märkbart, både bland jordbrukare och bland övriga företagare.
Vi går mot en ny finansieringsperiod, CAP, Common Agricultural Policy (den gemensamma jordbrukspolitiken), som genomförs inom EU 2023-2027.
Då CAP började planeras, kunde ingen förutse att vi skulle drabbas av en coronapandemi eller att det skulle uppstå en allvarlig energi- och kostnadskris. Huvudfokus var på den gröna omställningen och begränsningen av klimatförändringarna. Så är det naturligtvis ännu, men nu lyfts också frågan om jordbrukens krisberedskap och försörjningsberedskap upp på ett starkare sätt.
I Finland har vi sedan länge en hög självförsörjningsgrad och tack var den kommer det att finnas mat i butikshyllorna också i vinter. Kriserna har lärt oss att vi även i fortsättningen måste trygga vår självförsörjning.
LÄS OCKSÅ:
Sirkku Wacklin: ”Luonnontuotealan kasvua tukevat trendit ovat vahvistumassa”