Mauritz Knuts: ”Byggnadsbranschen håller i nycklarna till koldioxidneutralitet”

Mauritz Knuts
Skribenten Mauritz Knuts är projektchef vid Vasaregionens Utveckling Ab VASEK.

Grovt uppskattat brukar man säga att den bebyggda miljön i Finland står för en tredjedel av alla utsläpp i form av koldioxid, och de andra stora aktörerna i dramat är trafiken, jordbruket, industrin och några till. Helt avskilda från varandra är de ändå inte, tvärtom så har byggnadsbranschen en möjlighet att påverka de andra aktörernas koldioxidavtryck genom sina lösningar.

Byggnadsbranschen kan sänka Finlands koldioxidavtryck genom att bygga energieffektiva byggnader med material som har ett lågt koldioxidavtryck och som producerar förnybar energi.

Utmaningen här ligger i att de flesta byggnaderna redan är byggda, och långt ifrån energieffektiva eller utformade på ett optimalt sätt för att producera egen energi. Att bygga energieffektiva byggnader med lågt koldioxidavtryck går relativt bra då det gäller nyproduktion, men att renovera ett gammalt hus till en likadan nivå är relativt svårt och kostsamt, även om det är möjligt.

Byggnadsbranschen satsar mycket på nya lösningar som ska hjälpa både de nyproducerade husen samt de gamla att nå en koldioxidneutral nivå.

Det är här vi inom byggnadsbranschen är bekväma och jobbar med allt möjligt intressant: smarta hus, återvinning av byggmaterial, livscykelanalyser och -kostnader, hållbarhet, energilagring, behovsrespons, optimering, styrning, utjämning av energiförbrukningstoppar, och så vidare.

Men i det här sammanhanget vill jag lyfta fram byggnadsbranschens möjlighet att påverka även de andra aktörernas strävan efter koldioxidneutralitet.

Om man börjar med trafiken, så är en stor del av den en konsekvens av hur vi utformar den bebyggda miljön. Då vi planerar våra städer, byar, bostadsområden, områden för kommers och industriområden, bygger vi samtidigt in ett system där vi fastställer ett behov av mobilitet. Det är den bebyggda miljön som skapar behovet och möjligheterna till olika alternativ av transport.

Genom att planera och bygga på ett visst sätt kan man antingen öka utsläppen eller minska dem, och genom några riktigt spännande lösningar till och med eliminera dem helt. Trafikens koldioxidavtryck påverkas alltså starkt av byggnadsbranschens lösningar, och kräver därför ett tätare samarbete än förut.

Industrin skapar sina koldioxidutsläpp i stor utsträckning genom sina processer och tillverkning, men även där finns byggnadsbranschen i bakgrunden i och med planeringen av områden, byggnader och även de tekniska lösningar man hittar inne i processanläggningarna.

Industrierna använder stora mängder energi, men det är ofta en energi som går att optimera. Den spillenergi som uppstår går oftast att återanvända ifall det finns ett välplanerat ekosystem för energin i närheten. Allt detta kräver att samhällena som helhet planeras och bebyggs på ett sådant sätt att den energi som förbrukas inom industrin går att återanvändas och riktas till andra målgrupper.

Jordbruket känns kanske mest avlägset då man försöker skapa en koppling till byggnadsbranschen, men även här kommer nya omvälvande lösningar som kan föra jordbruket i periferin närmare den bebyggda miljön.

Där kan den kopplas in till energins ekosystem och olika strömmar av material kan kopplas ihop. Ett intressant exempel är växthusen: futuristiska lösningar med växthus i flera våningar som kan vara en del av bebyggelsen nära bostadsområden finns redan att hitta ute i världen.

Mauritz Knuts
Mauritz Knuts. Bild: VASEK.

I allt detta vill jag lägga fingret på byggnadsbranschens möjligheter att spela en stor roll i den utmaning som hela världen står inför, och den omvälvande förändring som vi verkar ha svårt att undvika.

Dessa möjligheter medför också ett stort ansvar och ofta får man höra att det helt enkelt är för svårt, för komplicerat och kanske egentligen inte byggnadsbranschens ansvar alls.

Ofta vill man peka på någon annan bransch istället – det är energibranschen sak att ordna upp det här, eller fordonsbranschens, eller jordbrukets, eller vem som helst annan bara inte man själv behöver ta tag i problemet.

Sanningen är väl ändå den att det är alla branschers gemensamma problem, och att ett tätare samarbete är vår enda utväg och lösning. Hur som helst så står byggnadsbranschen där med nycklarna i handen, framtiden får utvisa hur man använder dem.

LÄS OCKSÅ:

Österbotten får ”Finlands mest konkreta färdplan för cirkulär ekonomi”

Vastaa