KWH 90 år – Den ständiga förändringen – DEL I

KWH-koncernen har genom sin långa historia lyckats hitta möjligheter även under de mest kärva tiderna. Vaasa Insider publicerar i sommar hela boken ”KWH 90 år – Den ständiga förändringen” som ger en unik inblick i hur det gått till att bygga upp verksamheten. Det här är den första delen.

KWH 90 ÅR

Den ständiga förändringen

ANNA JEANNE SÖDERLUND

Den ständiga förändringen
© KWH-koncernen 2019
Text: Anna Jeanne Söderlund
Layout: Tuula Koto
Produktion: Morgan Digital
Nytagna personbilder: Nelly Björkholm, Karolina Isaksson

FÖRORD

De flesta företag i Finland överlever inte sin femårsdag. Att KWH nu nått den aktningsvärda åldern av 90 år är med andra ord något som är värt att fira, till exempel i form av en jubileumsbok.

Vår tanke med den här boken är att beskriva de stora strukturella förvandlingar som KWH-koncernen gått igenom.

Tyngdpunkten ligger på de senaste 30 åren, alltså tidsperioden efter att bolagen Keppo och Wiik & Höglund fusionerades och koncernen tog namnet KWH. Den här tidsperioden innehåller många dramatiska händelser, inte minst då KWH både i början av 1990-talet och i början av 2010-talet gjorde sig av med sin huvudverksamhet.

Boken är berättad ur vårt perspektiv, vilket är ett helt medvetet val. Den är inte en historik i traditionell bemärkelse, och innehåller därför inte en stor mängd detaljerade fakta eller ett stort antal intervjuade. Vi har velat hålla boken kort och koncis så att folk verkligen orkar läsa den.

Oravais klädesfabrik.

Istället för detaljer, årtal och personer har vi velat koncentrera oss på att beskriva hur koncernen genom historien lyckats anpassa sig till en föränderlig omvärld.

Nackdelen med det här konceptet är förstås att det finns en stor mängd personer som bidragit till KWH:s framgångar, som inte rymts med i denna bok.

Vi vill därför passa på att rikta ett kollektivt tack till alla personer vi har haft nöjet att samarbeta med under årens lopp – ingen nämnd och ingen glömd.

Det säger sig självt att det också finns många intressanta historier som inte rymdes med i boken. Dem berättar vi gärna för er då vi sitter på ålderdomshemmet med ett grogglas i handen.

Trevlig läsning!

Peter och Henrik Höglund

Vasa juni 2019

BARNDOMEN

Hur bröderna Höglund kom att leda KWH

Det var aldrig en självklarhet att de unga tvillingbröderna Peter och Henrik skulle börja jobba på det anrika familjeföretaget. Men när deras pappa dör år 1973 får de ett stort ansvar bara 23 år gamla.

Efter kriget i slutet av 1940-talet föddes ett rekordstort antal barn i Finland, och familjen Höglund i Vasa bidrog i allra högsta grad till statistiken. Efter att i rask takt ha fått döttrarna Lisbeth, Ulla och Ann-Maj, föds de efterlängtade sönerna Henrik och Peter år 1949.

Enäggstvillingarna ”Henka” och ”Pekka” växer upp i något som med 2000-tals glasögon närmast framstår som en idyll: de tillbringar största delen av sina lediga tid lekande utomhus på gator och gårdar tillsammans med grannbarnen.

Hemmet är ett numera rivet jugendhus i hörnet av Skolhusgatan och Biblioteksgatan där familjen Höglund huserar på första våningen i en 500 kvadratmeter stor lägenhet. Huset är fint men dragit och kallt om vintrarna.

På kvällarna samlas alla barnen i kvarteren runtomkring för att leka rövare, åka pulka nedför gatan mot inre hamnen eller bara springa omkring på gårdsplanerna och utforska spännande gömmor. Peter och Henrik minns att de en gång till och med hittade ammunition från kriget.

”I vår generation hade barnen en helt annan frihet än barn har idag. De vuxna blandade sig inte särskilt mycket i vad barnen gjorde – det gällde bara att inte åka fast om man hade gjort något fuffens. I skolan förekom fortfarande fysiska bestraffningar.”

Peters och Henriks pappa Emil Höglund är framgångsrik affärsman. Tillsammans med Edwin Wiik har han startat bolaget Wiik & Höglund år 1929, mitt i den värsta lågkonjunkturen världen skådat.

Orädd och äventyrslysten som han var har Emil Höglund redan på 1920-talet begett sig ut i världen och studerat språk i England, så det är alltså inte så konstigt att Wiik & Höglund är inriktat på export.

Förutom att vara engagerad i Wiik & Höglund äger Emil Höglund också 90 procent av bolaget Keppo, som sysslar med pälsdjursproduktion. Dessutom är han engagerad i politiken och föreningslivet, och så tillbringar han minst två kvällar i veckan på Svenska klubben.

Då tvillingsönerna föds år 1949 är Emil Höglund redan närmare 50 år gammal.

Också om det finns en viss förväntan på att barnen och framförallt sönerna ska ta över familjeföretaget, så gör Emil Höglund enligt Henrik inte så mycket för att medvetet socialisera in dem i företaget, helt enkelt för att åldersskillnaden är så stor.

”Precis som de flesta fäder på den tiden var pappa rätt frånvarande. Han var så pass gammal då vi föddes att det egentligen skilde två generationer mellan oss. Ofta känner jag att jag idag bättre förstår mina barnbarns värld än vad pappa förstod vår värld. Men inte förstod vi ju heller som barn vad han höll på med på dagarna. Visserligen hände det att han tog med oss på utflykter till fabriken eller företagets minkfarmar om söndagarna, men det som intresserade oss mest i den åldern var glassen som vi brukade få i samma veva.”

EN RIVSTART I FAMILJEFÖRETAGET

Om pappan är frånvarande är mamma Vivi desto mera närvarande, och den som håller ordning i det stora hushållet. Vivi kommer från en helfinsk frikyrklig släkt, men i tidens anda väljer hon ändå att prata svenska med sina barn.

Peter och Henrik hänger mycket tillsammans som barn, trots att de titt som tätt också slåss sinsemellan. Skolan är de båda sådär lagom intresserade av – när de kommer i tonåren är flickor och rock ’n roll betydligt mer lockande. Också idrott är ett stort intresse sedan barnsben.

”Pappa var så pass gammal när vi föddes att det egentligen skilde två generationer mellan oss.”

Familjen Höglund bodde i det så kallade Bruunska huset i hörnet av Skolhusgatan och Biblioteksgatan i Vasa. Här är huset fotograferat strax innan det revs år 1968. RAFAEL OLIN / SLS

Peter har det extra kämpigt i skolan eftersom han har dyslexi. Det är på den tiden ett okänt begrepp och hjälpen består i att man helt enkelt låter eleverna stanna på klassen.

När pojkarna är 11 år kommer Henrik in på lyceet medan Peter blir kvar i folkskolan, och samvaron mellan tvillingarna är inte längre lika tajt.

”Man blir kreativ av dyslexi. Om jag inte visste ifall ett ord skrevs med e eller ä så valde jag helt enkelt ett annat ord. Hade jag inte haft det kämpigt i skolan är det möjligt att jag hade valt en helt annan karriär än familjeföretaget. Jag har alltid varit väldigt intresserad av idrott, och hade egentligen velat studera vidare inom det området, men betygen räckte inte till.”

Familjen Höglund fick fem barn. Längst bak Ulla och Henrik, i mitten Peter och Ann-Maj, och längst fram Lisbeth. Hunden Lassie var också en familjemedlem under barndomen.

Istället åker Peter till Umeå för att studera ekonomi och börjar efter det jobba på Wiik & Höglund som skogschef. Också Henrik börjar på familjeföretaget efter att ha studerat ekonomi i Åbo, och hans första uppgift är att vara assistent åt vd:n Karl-Johan ”Jukka” Tidström på Keppo.

1973 dör plötsligt Emil Höglund i en ålder av 72 år i lunginflammation. Också om han vid det här laget inte längre är med i den operativa verksamheten på pappret så är han fortfarande styrelseordförande och närvarande på kontoret så gott som varje dag.

Två år senare, år 1975, dör sedan Karl-Johan ”Jukka” Tidström och plötsligt är den gamla generationen borta. Det här innebär att Henrik får en rivstart som vd för Keppo år 1975 då han tar över efter Jukka Tidström, och plötsligt går från vd-assistent till vd.

”Det att pappa och Jukka dog relativt plötsligt gjorde att vi blev engagerade i företaget betydligt snabbare än vi annars hade blivit. Annars hade vi antagligen studerat i långsammare takt och också tagit längre tid på oss att fatta det slutliga beslutet om att det faktiskt är det här vi ska ägna oss åt i livet. Nu försnabbades den processen med flera år.”

ATT HA EN STAND-IN SOM VD

Att två 25-åriga pojkspolingar plötsligt är satta att leda företag med hundra miljoner mark i omsättning är förstås inte helt okontroversiellt. Några i ledningen som varit med länge har svårt att smälta att de plötsligt har en chef som är hälften yngre än de själva. Men Henrik själv tar sig an sin nya uppgift med stort engagemang.

”Jag tror inte jag hade varit en bra vd i någon operativ verksamhet, men däremot passade det mig som hand i handske att göra det som en koncern-vd gör. Jag fick hantera de stora bitarna – bestämma vilka verksamheter som kunde utvecklas och vilka som borde avvecklas. Under de två decennier jag var vd för koncernen är det egentligen det jag höll på med – sanerade, strukturerade, sålde bort gammalt och satsade på nya verksamheter.”

Peter jobbar för sin del på alla möjliga poster och på alla möjliga bolag inom koncernen. Ofta får han ta tag i sådana områden där det finns problem av en eller annan art.

Jobbet som koncern-vd innebär en hel del arbetsresor för Henrik, och resorna går dessutom ofta till andra kontinenter. I mitten av 1990-talet börjar fysiken sätta emot. Henrik har haft hjärtflimmer redan i armén utan att då förstå vad han led av, och nu förvärras symtomen. År 1996 får han en pacemaker.

”Att få en pacemaker var som om någon slagit på strömmen i kroppen, plötsligt hade jag så mycket energi efter att ha varit orkeslös länge. Men att resa blev ändå för tungt och 1997 fattade jag beslut om att stiga åt sidan som vd och bli styrelseordförande i stället. Det innebar att jag inte behövde resa så mycket.”

Sextio år skiljer mellan de här bilderna. Henrik och Peter Höglund delade inte bara barndomen utan också hela sitt yrkesliv, och de minns inte att de någonsin skulle ha haft några större meningsskiljaktigheter.

Det är antagligen få vd:ar som har fördelen att ha en stand-in i beredskap när de vill växla ner, men Henrik Höglund är just så lyckligt lottad. Hans stand-in – eller kanske man snarare ska kalla det klon – är inte bara förvillande lik honom till utseendet, utan också helt överens med honom om hur affärerna ska skötas. Peter Höglund träder in som vd år 1997 och sitter kvar på posten tills han blir pensionerad 2016.

Enäggstvillingarna Peter och Henrik Höglund kan inte erinra sig om att de någonsin skulle ha varit särskilt osams om något. Och ju äldre de blir, desto mer lika varandra tycker de att de blir, eftersom de med åldern slutat bry sig om vad andra tycker och i högre grad kan vara sig själva.

Hurdana är de då innerst inne, tvillingarna som lett KWH i över 40 år och som fortfarande sitter i bolagets styrelse? Hur skulle de beskriva sig själva?

”Vi är introverta, vilket inte alltid är så lätt när man är satt att leda människor. Som barn var vi väldigt blyga. Sen är vi försiktiga men samtidigt ändå benägna att ta risker, vilket kan låta motsägelsefullt. Men försiktigheten kommer fram i att vi hela tiden spanar framåt och försöker se vart världen är på väg och hur det påverkar de branscher KWH verkar i. Och riskerna vi tagit har oftast varit väl överlagda, de har inte varit plötsliga infall. Ytterligare en egenskap som antagligen hjälpt både oss och KWH är att vi inte ger upp i första taget. Beroende på perspektivet kan man kalla det målmedvetenhet eller envishet.”

LÄS OCKSÅ:

KWH firar 90 år med jubileumsbok – Författaren Anna Jeanne Söderlund: “Företaget har en fantastisk förnyelseförmåga”

Lämna ett svar